Nature and animals, off duty - djur och natur

Cold-water coral reefs in Sweden - korallrev i Sverige Electrified! - elektrifierade! Future plans - framtidsplaner Curriculum vitae and publications
Coral lovers! - vi som älskar korallrev! Introduction to the Illustrated species list - introduktion till den illustrerade artlistan Guide to all phyla with an illustrated species list Guide till alla fyla med illustrerad artlista Species list- artlista

Guide till alla fyla som hittades på 'settlingpanelerna'

Här ger jag en kort presentation av alla de fyla (högre taxonomiska grupper) som fanns med i materialet frå Säcken-revet. Om du klickar på bilden som finns intill varje fylum så kommer du till ett fotogalleri med de olika arterna som jag hittade inom den gruppen.

Det här är den illustrerade artlistan.

(Om du hittar felaktigheter eller har andra synpunkter så får du gärna kontakta mig, du hittar mejladressen längst ner på sidan)

FYLUM: GRANULORETICULOSA (Foraminifera)

[40.000 beskrivna arter] Foraminiferer är encelliga, eukaryota, organismer (med några flercelliga undantag) som producerar mer eller mindre avancerade höljen av kalkmineral eller partiklar. De är heterotropha, och det finns både herbivorer, carnivorer och omnivorer. Födan fångas in med hjälp av 'reticulopodier' (långa cellutskott) som sticker ut från cellmembranet. Längst ut på dessa finns vesikler som utsöndrar en klibbig substans som bytet fastnar i, och bytet blir sedan uppätet genom 'fagocytos' (omsluts av cellmembranet som bildar en liten blåsa där enzymer bryter ner bytet). De flesta av de foraminiferer som fanns på panelerna var millimeterstora, men några av de trädlika var några cm. Det finns djuphavsarter som kan bli meterstora, trots att de fortfarande bara består av en cell. Diversiteten i den här gruppen är otrolig. Eftersom det här är en svår grupp att artbestämma så följs namnen ofta av ett frågetecken.

FYLUM: CILIOPHORA

[12.000 beskrivna arter] Ciliaterna är även de en divers grupp, med både planktoniska och bentiska mobila, eller sessila arter. De är encelliga som foraminifererna, men kan bilda förgrenade eller linjära kolonier. De kan leva som ecto- eller endosymbionter och vissa ciliater är viktiga mutualistiska symbionter inne i tarmkanalen hos växtätare där de omvandlar växtmaterialet till mer lättsmälta former. De ciliater som fanns i det här materialet tillhörde tre olika familjer; Zoothamniidae, Folliculinidae, Stentoridae. Det fanns både mobila och sessila, solitära och kolonibildande. Många levde i små sprickor eller i gamla bryozo-kolonier. En satt på operculet (ett 'lock' på tentakelkronan som täpper till röröppningen) på en havsborstmask (Hydroides norvegica). De marina arterna av Zoothamniidae och Folliculinidae är välkända, men endast två marina arter av stentorider är beskrivna och ingen av de som fanns här tillhörde dessa.

FYLUM: PORIFERA

[5.500 beskrivna arter] Svampdjuren är sessila, filtrerande, flercelliga organismer men utan egentliga vävnader. När det gäller näringsupptag, cellorganisation, gasutbyte och respons på yttre stimuli fungerar de mer som protister (Protoctista, t.ex. foraminiferer, ciliater, amöbor) och kan liknas vid kolonier av encelliga organismer. De flesta celler är 'totipotenta', och kan ändra form och funktion efter kolonins behov. De är ordnade så att det finns många små öppningar för vattencirkulation och en eller flera större utlopp, och cirkulationen drivs av samlingar av choanocyter (cilierade celler). Det finns tre klasser av svampdjur; Calcarea (med inre skelett, 'spikler', av kalciumkarbonat), Hexactinellida ('glas-svampar', med sexstråliga spikler av kisel), och Demospongiae (med enklare spikler av kisel och med 'spongin' som stödvävnad, en typ av kollagen).

FYLUM: CNIDARIA

Klass: Hydrozoa

Klass: Anthozoa

[11.000 beskrivna arter] Nässeldjuren inkluderar så diversa grupper som maneter, havsanemoner, koraller, hydroider, sjöpennor och rörmaneter (Siphonophora). De har en enkel uppbyggnad, med encelliga lager av ecto- (epidermis) och endoderm (gastrodermis), och en icke-cellulär mesoglea mellan dessa. De har en oral-aboral orientering och primärt en radiär symmetri som kan vara bi- eller quadriradiär eller ha annan form. Reproduktionen hos nässeldjuren sköts både sexuellt och asexuellt (t.ex. avknoppning eller fragmentering). De har alternerande generationer, en asexuell polyp och en sexuell medusageneration, och variationen i hur de här generationerna uttrycks är stor. Det som karakteriserar nässeldjuren är nässelcellerna, 'cnidocyter', som innehåller 'cnidae'. Det finns tre typer av cnidocyter; nematocyter (de äkta nässelcellerna laddade med fenoler och proteiner som är toxiska), spirocyter (med klibbiga muco- och glucoproteiner), ptychocyter (endast hos cylinderrosor för att producera tuben de lever i). Nässelcellerna används som försvar och för att fånga föda eller för att 'ankra' - t.ex. hos korallernas planulalarver så kan de användas för att förankra sig vid ett underlag när de ska 'settla' och börja omvandlingen till vuxen individ.

FYLUM: NEMERTEA

[1.300 beskrivna arter] Nemertiner (nemertea = grek. 'havsnymf'), eller slemmaskar, varierar i längd mellan knappa cm till flera meter. De är elastiska, och från sammandraget tillstånd kan de sträcka ut sig flera kroppslängder. Det finns planktoniska och symbiontiska (inne i mollusker eller andra evertebrater) arter men de allra flesta är marina och bottenlevande (bentiska). Några få sötvattens- och terrestra arter är kända. De har en utskjutbar proboscis som skiljer dem från alla andra evertebrater, och denna används för att fånga byten - de flesta är aktiva predatorer. Denna proboscis är helt skild från mun och tarmkanal och kan vara lika lång som halva djuret. En del nemertiner är väldigt färggranna och mönstrade, t.ex. Tubulanus annulatus, även kallad 'julklappsmasken' för att de ser ut som ett snörinslaget paket.

FYLUM: ANNELIDA Klass: Polychaeta

Familj: Serpulidae

Familj: Terebellidae, Ampharetidae, Sabellidae

Familj: Dorvilleidae, Eunicidae, Chaetopteridae etc

[16.500 beskrivna arter] Havsborstmaskarna (Polychaeta = många chaeta) är en grupp inom Annelida (som inkluderar daggmaskar och iglar) med borstförsedda parapodier på kroppssegmenten som karakteristika. Havsborstmaskarna är i huvudsak marina, men det finns även sötvattens- och terrestra (landlevande) arter. De har tidigare grupperats i två huvudgrupper; aktiva predatorer (errantia) och sessila filtrerare eller detritusätare (sedentaria). Denna indelning är inte grundad på taxonomi utan bara en praktisk indelning efter livssätt. Praktiskt taget alla är bentiska, men det finns en liten familj med endast ett släkte som är pelagiska, Tomopteridae. Storleken varierar mellan mindre än 1 mm och upp till 3 m, och den största arten som fanns representerad i det här materialet var Eunice norvegica som kan bli upp till 30 cm. I jämförelse med de andra arterna så är den gigantisk.

FYLUM: MOLLUSCA

[93.000 beskrivna arter] Till molluskerna (även kallade 'blötdjur') hör de mest välkända evertebraterna; sniglar (Gastropoda, 70.000 arter), musslor (Bivalvia, 20.000 arter) och bläckfiskar (Cephalopoda, 'huvudfotingar', 900 arter). Men det finns en del mindre kända mollusker; ledsnäckor (Polyplacophora), Monoplacophora, 'elefanttandsnäckor' (Scaphopoda), och de masklika, skallösa Aplacophora. Gastropoderna karakteriseras av att ha ett skal, ofta spriralvridet, men här finns även opistobranchierna (t.ex. sjöhare, pteropoder och nakensnäckor) utan, eller med tillbakabildat skal. Bivalverna karakteriseras av två skalhalvor, två valv, som namnet antyder. Ledsnäckor och monoplacophorer är evolutionära reliker med en lång historia på den här planeten och fossilfynd från långt ner i lagren. Monoplacophoerna var endast kända i fossil från tidig Paleozoisk tid tills levande exemplar sent omsider upptäcktes 1953. Ledsnäckor har 8 skalplattor, medan monoplacophorerna ser ut som skålsnäckor med ett skal. Elefanttandsnäckan har ett tubformigt skal med öppningar i båda ändar, anpassade till ett liv nedgrävda i sedimenten. Cephalopoderna inkluderar Nautilus med sitt karakteristiska spiralformiga skal medan bläckfiskarna har inre, eller helt saknar skal.

FYLUM: ARTHROPODA Subphylum: Crustacea

[över en miljon beskrivna arter; varav 67.000 Crustacea] Leddjuren karakteriseras av ett ledat yttre skelett och även om det finns flera grupper av leddjur (t.ex. kvalster och havsspindlar) i marina miljöer så kommer jag koncentrera mig på kräftdjuren. Diversiteten bara hos kräftdjuren är häpnadsväckande och de slår insekterna både i taxonomisk mångfald och i antal. Att ge en rättvis beskrivning av dem skulle kräva mycket mer utrymme än jag har här, så jag låter bilderna tala för sig själva. Titta in i galleriet!

FYLUM: ECTOPROCTA (BRYOZOA)

[4.500 beskrivna arter] Mossdjuren är kolonibildande organismer där en koloni utgörs av kloner från en enda individ ('ancestrula') som är produkten av sexuell reproduktion. Kolonin utgörs av specialiserad individer; autozooider med tentakelkrona (lophophor) som står för födointaget, och heterozooider som uppbär andra funktioner i kolonin (t.ex. att fästa till underlaget). Individerna (zooider) sitter i zoecier, små kammare uppbyggda av kalk eller gelatinösa ämnen. De flesta bryozoer är hermafroditer kapabla att producera både ägg och spermier, men ofta så finns både hanar och honor inom kolonin. De har 'yngelvård' och förvarar sina embryon i modifierade zoecier, eller i veck i kroppsväggen.

FYLUM: BRACHIOPODA

[335 nu levande arter av över 12.000 beskrivna från fossil] Brachiopoder (grekiska 'brachium', arm; 'poda', fot, 'armfoting') ser ytligt ut som musslor med sina två skalhalvor, men innanför skalen finns inte en köttig fot som hos musslorna. Istället har de en hästskoformad lophophor (tentakelkrans), liknande den hos bryozoer och andra lophophorer. Tre arter fanns med i materialet från Säcken, två från klassen Articulata, med två skal, men även en art med bara ett skal (klass Inarticulata). Hos Articulata fäster djuret till underlaget med ett litet skaft (pedicle), medan det hos Inarticulata fäster in med grupper av muskler som lämnar ett karakteristiskt, dödskalleliknande, spår efter sig.

FYLUM: ECHINODERMATA

Klass: Crinoidea

Klass: Ophiuroidea

[7.000 beskrivna arter] Sjöstjärnor och sjöborrar känner nog de flesta till, men den här gruppen innehåller även mindre kända grupper som ormstjärnor (bilden), liljestjärnor, hårstjärnor, och sjögurkor. Storleken varierar mellan mindre än 1 cm (vissa ormstjärnor och de små sjöborrarna 'sand dollars') till enorma sjögurkor på upp till 2 m. Det här är en nästan uteslutande marin grupp, med några undantag som anpassat sig till brackvattenmiljöer, och de finns från strandzonen ända ner till abyssalen på flera tusen meters djup. I det här materialet fanns flera olika arter av ormstjärnor (Ophiuroidea) och en art som tillhör gruppen Crinoidea (hårstjärnor och liljestjärnor). De här två grupperna återfinns framförallt i djupa habitat. Ormstjärnorna påminner om sjöstjärnor med sina fem armar som utgår från en central del, men de långa och slanka armarna är mer tydligt avsatta från mittkroppen. En del arter (t.ex. 'medusahuvud', Gorgonocephalus) har grenade armar, och det finns även undantag med 6 armar. Olika arter av ormstjärnor har anpassat sig till olika födostrategier, här finns predatorer, depositionsätare, asätare och suspensionsätare (vissa med hjälp av fångstnät av slem). Hårstjärnorna har en mer skålformig kropp, att liknas vid en blomställning ('calyx'), och med mun och anus riktade uppåt istället för nedåt som hos sjö- och ormstjärnor. Även om de ser betydligt mer 'bearmade' ut så är grundbyggnaden fem armar som förgrenar sig så armantalet fördubblas. Istället för att ligga med 'ansiktet' ner i botten som sina släktingar, så sitter hårstjärnorna på uppstickande hårda substrat. Som juveniler sitter de fast vid substratet med en 'stjälk', liksom liljestjärnorna, men när de vuxit färdigt så släpper de från stjälken och simmar iväg till en mer strömexponerad plats där det finns bättre tillgång till mat. De fäster då till underlaget med hjälp av en kvast av ledade 'fötter' ('cirri') som gör att de lätt kan släppa taget och simma iväg om de blir störda. Den mest utmärkande karaktären hos echinodermaterna ('tagghudingarna') är naturligtvis deras förmåga att ersätta förlorade kroppsdelar, om någon biter av en arm så växer den ut igen.

FYLUM: HEMICHORDATA

[85 beskrivna arter] Detta är en mycket obskyr och okänd grupp av organismer som består av tre klasser; 'ollonmaskar' (Enteropneusta), pterobranchier (Pterobranchia) och Planctosphaeroidea (som bara består av en 'art' som antagligen är ett larvstadie, men ingen vet vad den ska bli när den blir stor). De två senare grupperna är så obskyra att de inte fått vardagliga namn. Den enda art från denna grupp som fanns i det här materialet var Rhabdopleura normani, en pterobranch, och jag kommer koncentrera mig helt på den. Rhabdopleura är en kolonibildande art, och som hos bryozoerna så utgår en koloni från en sexuellt 'producerad' individ som sedan knoppar av nya individer. Vävnaden i stolonet är blodröd i färgen, vilket ger ett karakteristiskt utseende, själva stolonröret och de individuella rören är dock transparenta. De individuella rören är ringade och sticker upp från underlaget så att själva djuret kan sticka ut sina tentakelförsedda armar för att med hjälp av ett slemnät som de spänner upp mellan armarna kan fånga in mat. En muskelförsedd 'stjälk' förbinder djuret med resten av kolonin, och används för att kunna dra in sig i röret för skydd. När jag såg det här märkliga djuret var jag helt säker på att jag måste ha hittat en helt ny organism, men när jag konsulterade allas vårt allvetande orakel på sydskandinaviska evertebrater, Hans G. Hansson, så visste han genast vad jag hittat, och han tillade; 'de har vi inte sett på 20 år!'. Det här är alltså exklusiva bilder!

FYLUM: CHORDATA

[nästan 50.000 beskrivna arter] Chordata ('ryggsträngsdjur') är den fylogenetiska roten till alla ryggradsdjur (vertebrater), inklusive oss människor. De karakteriseras av en ryggsträng ('notochord'), ett ihåligt utrymme för en dorsal nervsträng - begynnelsen till ryggrad. Vi vertebrater är ett subfylum till Chordata, tillsammans med Urochordata (tunikater) och Cephalochordata ('lansettfiskar'). Här kommer jag helt ägna mig åt sjöpungarna (klass Ascidiacea), en grupp inom tunikaterna. Det här är en marin grupp av suspensionsätare (utom några få djuphavsarter som konverterat till predatorer). De är solitära eller kolonibildande. Endast sjöpungslarver har ryggsträng, den sitter i svansen som de förlorar när de 'settlar' och börjar sitt adulta fastsittande (sessila) liv. De är så anpassade till sin livsstil att de har reducerat bort ryggsträngen, till fördel för en mer slimmad design. En sjöpung består av en ihålig kroppsmantel med en öppning för inströmmande (oral sifon) vatten och en för utströmmande (atrial sifon), väl åtskilda eller riktade ifrån varandra för att undvika 'recycling'. En säker identifiering av en sjöpung inbegriper dissekering, för att se hur tarmen kröker sig, och hur mage och gonader ligger. Det är ett tidskrävande jobb som inte var möjligt med det stora material jag hade att gå igenom. Men det finns några externa karaktärer som ger vägledning åtminstone till vilken familj djuret tillhör, t.ex. Styelidae som har 4 lober på sifonkanten. Två arter i familjen Pyuridae är så karakteristiska att de inte går att missta sig på; Pyura tesselata and Boltenia echinata. Om det är en kolonibildande art så hjälper uteslutningsmetoden långt, även om det finns en del att välja på där också.

ÖVRIGT

FYLUM: PLATYHELMINTHES

[20.000 beskrivna arter] Plattmaskarna (grek. 'platy', platt; 'helminth', mask) är osegmenterade maskar som antingen är frilevande eller parasiter. Frilevande marina arter kan vara väldigt färggranna, de glider fram på cilier och slem, och livnär sig som rovdjur eller asätare. Några arter är 'herbivorer' (växtätare) hela livet och livnär sig på mikroalger, medan andra växlar från herbivori till carnivori vartefter de växer. En del lever som kommensaler (lat. 'con', samma; 'mensa', bord) i eller på värddjur, medan andra missbrukar gästfriheten och nafsar på värddjuret, och orsakar därmed en viss skada.

FYLUM: NEMATA (NEMATODA)

[25.000 beskrivna arter] Rund- och trådmaskar (grek. 'nema', tråd) är välkända (eller ökända) tack vare att många av dem lever som parasiter och har varit fokus för mycket forskning inom human- och veterinärmedicin. Det finns dock en hel del frilevande marina arter som är helt självförsörjande. I det material jag tittat igenom så hittade jag ofta nematoder i flockat sediment, väldigt svåra att upptäcka, och antagligen var det många gånger fler nematoder än de jag hittade. Som exempel så kan det finnas 90.000 nematoder i ett enda ruttet äpple, och upp till 9 miljarder nematoder per tunnland åkerjord.

FYLUM: ENTOPROCTA

[150 beskrivna arter] Entoprocter är små, sessila, solitära eller kolonibildande organismer med en enkel uppbyggnad; en fästskiva, stjälk, och en skålformad kropp med en krans av tentakler. Hos koloniala former växer den stjälkade individen från ett gemensamt stolon som i sin tur fäster till underlaget. 'Kroppen' har separat mun och anus i vardera ände av en enkel mage och tarm som åtskiljs endast av celltyperna som klär magen respektive tarmen. Man trodde först att entoprocterna tillhörde 'mossdjuren' (Bryozoa, eller som de egentligen heter; Ectoprocta), eller att de utgjorde en primitiv rot i släktträdet till de senare. Deras verkliga taxonomiska placering väntar fortfarande på att redas ut.

FYLUM: CHAETOGNATHA (ingen bild)

[100 beskrivna arter] Pilmaskar är små marina, planktoniska eller bentiska, predatorer (0,5 till 12 cm långa) med en långsträckt kropp kantad med fenor, längs sidorna likväl som en stjärtfena. De livnär sig på planktoniska kräftdjur som copepoder, och även små fiskar. Det bentiska släktet (Spadella) som återfanns i det här materialet, sätter sig fast på ett underlag och ligger i bakhåll i väntan på att någon i lämplig storlek ska passera...

 

Källa: Brusca & Brusca: Invertebrates (2:a upplagan)