uvphoto  
forskning om svenska kallvattenkoraller  
 
    hem
 

curriculum vitae

Jag började läsa biologprogrammet på Stockholms Universitet 2002, och läste in det mesta av mina universitetsstudier i Stockholm. Efter basblocket i biologi fortsatte jag med påbyggnadskurser i marinbiologi etc relaterat till marina miljöer. Inför mitt examensarbete så flyttade jag till andra sidan Sverige, till Göteborgs Universitets fältstation på Tjärnö i norra bohuslän. Jag läste in en kurs om marina evertebrater och gjorde mitt examensarbete på korallrevsassocierad fauna under 2006-2007. Efter komplettering med en kurs i statistik tog jag slutligen ut min magisterexamen i biologi 2009.

Under 2007-2009 jobbade jag vidare med korallrevsassocierad fauna. Jag artbestämde faunan på en samling settlingpaneler som stått vid korallrevet vid Säcken, och jämförde artsammansättningen och abundanser på paneler som stått på olika avstånd från levande korallkolonier. Projektet initierades av Tomas Lundälv och Lisbeth Jonsson 2001.

Idéer började ta form och jag lyckades få finansiering från Naturvårdsverket för att testa en metod för korallrevsrestaurering som använts i tropiska revmiljöer - elektrolys i havsvatten för utfällning av aragonit på katoder. Metoden utvecklades för användning för korallrevsrestaurering av arkitekten Wolf Hilbertz och marinbiologen Tom Goreau (specialiserad på biogeokemi). Experimentet resulterade i en publicerad artikel (se publikationslistan nedan) och planer för ett doktorandprojekt. Efter tre år, tio ansökningar och stöd från tre av Tjärnölabbets eminenta professorer (Kerstin Johannesson, Per Jonsson och Henrik Pavia) så lyckades jag till slut få finansiering till en doktorandtjänst och jag fick äntligen köra igång.

Jag påbörjade min doktorandtjänst i mars 2011.

 

CV och examensbevis



publikation(er)


Strömberg S.M., Goreau T.J., Lundälv T. (2010) Suitability of mineral accretion as a rehabilitation method for cold-water coral reefs. J Exp Mar Biol Ecol 395:153–161


 

Abstract

Extensive areas of the cold-water scleractinian Lophelia pertusa have been damaged due to the impact of bottom-trawling and natural recovery is slow or absent. Here I evaluate a method for coral reef rehabilitation intended to enhance coral transplant survival and growth, i.e. mineral accretion by electrolysis in seawater. Electrolysis in seawater produces a semi-natural substrate in the form of aragonite (CaCO3). The method has been used in coral reef rehabilitation programmes in tropical coral habitats but has so far not been tested in temperate deep-water habitats. A controlled laboratory experiment was performed to test the effect of the substrate per se and different levels of applied current densities (0.00-2.19 A m-2), including galvanic elements (Fe|Zn), on coral fragments attached to the cathodes. The studied responses were; growth rate, budding frequency, mortality, and general health status (degree of polyp activity). I found that the budding frequency differed significantly between treatments, with higher frequencies in low current density treatments. Significant differences were also found in the frequency distribution of calices displaying a growth of ≥2 mm yr-1, with higher frequencies in the lowest applied current density (LI), controls, and galvanic elements. Growth rates were slightly higher in LI, although non-significant. Zero mortality was observed in the control group as well as in LI. The degree of polyp activity was not affected by the treatments. These results are in part congruent with earlier studies and the method is found suitable for L. pertusa. The positive effects were mainly restricted to the lowest applied current density treatment (0.06 A m-2). The optimal current density level is hereby found to be considerably lower than levels used in previous studies and provide new guidelines for what levels to use in rehabilitation programmes with this method.